Öhh...

Att komma in i badrummet, titta sig förvirrat omkring och undra Vad sjutton skulle jag göra här? Och sen (efter några förvirrade sekunder) komma på, just ja, jag skulle ju kissa...

Är det normalt?

Idag liksom

Idag är vi så himla softa. Typ världsmästare på att vara det. Nja, lillkiddon är väl typ inte världsmästare på det riktigt (välter bord, drar i gardiner och äter allt papper hon får tag på...), but still. Vi andra. Jag och storkiddon. Vi gick och handlade lite. Mat och det viktigaste (naturgodis, nötmix och mörk choklad). Ja, men det mest nödvändiga liksom. Sen gick vi hem. Åt lunch. La lillkiddon (= lugnet lägger sig i huset), satt på TV:n och har nu kollat två filmer och ätit äppelpaj.

Åh, just ja. Vi tände ljus också. Hallå - hur soft är inte det på en skala? Ja precis.

Nu är lillkiddon vaken igen. Lugnet försvann en aning, men vi jobbar på att återställa det. En ska äta mellis, katrinplommonpuré bland annat, och den andra ritar surfare.

Fredagar är bra.

Två steg från paradise

Storkiddon är lämnad och lillkiddon sover ute i vagnen. Jag skulle helst vilja äta second breakfast och titta på nån serie...men ska istället plugga lite körkort(helvetes)steori. Japp. Sån är jag. Självdisciplinen själv! Joråsåatt...

Black is the new thing

Då är det time för reflexväst på kvällarna.

Nu tar du ett djuuupt andetag och slappnar av - Farbror Barbro är här nu och ska hjälpa dig

Ahh. Lugnt och stilla. Jag är så där skönt avslappnad, typ den känsla man har när man har druckit något glas vin och allt bara blir skönt runt omkring en. Det var innan lillkiddon det, ska tilläggas. Men just nu så har jag den känslan. Nej då, jag är inte full. Astrid har sovit som en prinsessa i natt. Hon drack en halv sats välling igår, och sov så länge i sin säng. Typ runt tolv-ett i natt vaknade hon och jag la över henne till mig. Sen sov hon. Aaaaa...söööömn! Sen vet jag inte om det är vällingen det beror på, men TACK VÄLLINGEN!

Nu har vi tagit en promenad. Kallt och rått ute. Och då är det extra gott att koka sig en varm kopp kaffe när man kommer in. Storkiddon målar konstverk på konstverk och jag gapar varje gång han kommer och visar mig. Stava är han också en fena på upptäckte jag idag när han hade ritat sin pappa och han själv när han var bebis och de var på babysim. Han ljudade ordet babysim och skrev bokstäverna! Visst, y blev ett i, men endå! Impad är jag vilket som!

Nu väntar vi på pappan som kommer hem till mellis så att vi kan hugga in på croissanterna!

Torsdag - igen!

En som leker med sin strumpa, och en som tittar på Alfons Åberg. Vi ska strax göra oss i ordning och lämna storkiddon på dagis. Sen är det babysim med mammorna som gäller. Skönt att krypa ner i en varm pool en dag som denna. Kritvitt ute av frost. Efter simmet ska jag och lillkiddon vara på dagis och hjälpa till.

Hej så länge!

Vissa dagar

Ibland har man en sådan där dag. En dag då man känner sig totalt misslyckad. På fler än ett plan. Och ja, jag vet att det nu inte är så och att det bara är en känsla. Men ibland så kommer den, och då känns det bara svart. Och det är då som minsta lilla grej kan bli ett misslyckande. "Jaha, då vart det också fel, så typiskt mig!" Eller "varför kan vissa saker inte bara få gå bra?". Typ så. Den känslan.

Men grejen är att det bara är en känsla, och den försvinner! Speciellt när man får krypa upp i knät på sin underbara man, eller pussa på mjuka bebiskinder eller läsa godnattsaga för fyraåring.

Tillbaka

Nu är jag tillbaka. Mjukstartar med lite humörbilder.
(källor: Where the lovely things are, Convoy.)

Hej på ett tag

Jag tar en liten paus från bloggen. Lite mycket nu. Kanske kommer jag tillbaka om bara någon dag, eller om en vecka. Måste bara ladda batterierna.