Ibland har man en sådan där dag. En dag då man känner sig totalt misslyckad. På fler än ett plan. Och ja, jag vet att det nu inte är så och att det bara är en känsla. Men ibland så kommer den, och då känns det bara svart. Och det är då som minsta lilla grej kan bli ett misslyckande. "Jaha, då vart det också fel, så typiskt mig!" Eller "varför kan vissa saker inte bara få gå bra?". Typ så. Den känslan.
Men grejen är att det bara är en känsla, och den försvinner! Speciellt när man får krypa upp i knät på sin underbara man, eller pussa på mjuka bebiskinder eller läsa godnattsaga för fyraåring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar