Distansförhållande

 Igår tog jag och kidsen en promenad till Vinterviken för att möta upp Camilla vid cafét.

Typ ett av de finaste husen som finns, ja!

Och inuti - woow!

Man blir sugen på att arrangera en stor fest eller något varje gång man kommer dit.

Vi satt ute och drack latte.

Pratade.

Barnen hängde hängmatta och sprang omkring.

Regnet som skulle komma höll sig borta, och solen värmde oss.

Som det ska vara!

När Martin kom hem åkte jag till Odenplan för att träffa Frida.

Hon har en ny lägenhet och jag har aldrig varit där förut.

Hur fin som helst!

Vi pratade, drack vin och åt kex ända in på småtimmarna!

Jag fick beställa taxi hem, då tunnelbanan slutade gå...

Kom hem 2.30...och sen upp strax efter 6 på morronen.

Jippi. Not!

Både Frida och Camilla är sådana där vänner (båda två sen barnsben) som man oavsett om man inte har setts på hur länge som helst så är allt bara bra och som vanligt. Man kan prata om allt mellan himmel och jord och det är som om tiden man inte setts inte spelar någon roll alls. 

Bra med sådana vänner, då de bor 20 mil bort så ses man ju inte allt för ofta, så då underlättare det ju om det känns som man sågs igår när man väl traffa.

Imorn kommer en annan kär vän hit och hälsar på!

Ända från Leksand :)