Hallå bloggen.
Sorry om du känner dig åsidosatt.
Har varit massa annat som stört mitt bloggande.
Förlåten?
Okey.
Lillkiddon var sjuk en hel bloody vecka! Hostan från helvetet och rinnande, täppt näsa. Det verkade som det aldrig skulle gå över. Trist och tråkigt så här när hon precis har börjat dagis. När jag lämnade henne i går var hon ledsen och ropade på mig när jag gick. Åhhhh! Inte kul alls! Mammahjärtat säger stopp och det känns lite extra hårt. Speciellt irriterande när inskolningen gick så bra, och de första veckorna hon var där själv var inga problem. Men som tur är så verkar det vara bättre redan idag. Hon tyckte väl först inte att jag skulle gå, men dagen hade varit bra och hon var glad. En riktig pratkvarn är vad hon är, sa en av fröknarna idag när jag hämtade henne. Och det kan jag ju hålla med om :) Hostan sitter kvar fortfarande, men nu är det mer rethosta än förkylningshosta. Men den får gärna försvinna hur som - dessa vakna timmar på nätterna - usch och fy för dem asså!!
Storkiddon var på ridlekis i söndags - finaly! Vi har väntat och väntat, men de har inte haft tillräckligt med anmälningar. Men nu blev det av och det var så mysigt! Barnen fick varsin häst. Rasmus fick Nadya - söt liten svart ponny. Vi hämtade hennes hink med grejer och började borsta, rykta och kratsa hovar. Sen sadlade vi och trensade - snäll häst gjore att det gick som en dans. Instruktören (jättemysig och pedagogisk tjej!) hjälpte mig och R lite extra, då jag hade Astrid med mig och hade svårt för att hjälpa R med allt. Efter allt pyssel gick vi till ridhuset och red lite. Skrittade runt, och jag frågade Rasmus om han minns vad Elin hade lärt honom, hur man stannar hästen och hur man får den att gå framåt. Och det minns han. Sen fick de rida slalom mellan koner för att öva på att styra hästen. Gick som på räls! Mamma, det här är jättemysigt!
Ja, annars då?
Mest plugg typ, och det är inte lika roligt att blogga om - hehe. Nu ska jag snart svida om till danskläder och åka till dansstudion. Har en otäck rethosta, men det får gå ändå. Får ta det lugnt när det behövs.
Hej på ett tag!
Vad mysigt med hästarna och stallet, jag skulle så gärna vilja vara med någon gång. Rasmus har fin känsla för ridningen! Hoppas att du och Astrid blir av med rethostan snarast. Usch för sånt!
SvaraRaderaSkönt att höra att det inte bara är trassel på pipblåsarvägen, även fast det såklart inte är roligt att ni också har det jobbigt :( Men ibland när allt är piss så är det ändå en tröst att man inte är ensam om situationen. Ja Miranda sover också alltid bra annars, hon somnar 18.30 och sen sover hon som en stock till 07- 07.30.. men om det blir verklighet igen återstår att se ;)Man vänjer ju sig så snabbt vid allt som är bekvämt! Man är liksom inte van att vara uppe o ränna på nätterna. Drygt för er också som måste sitta inne hos Astrid :( Lite drygt o vara den som drar det tyngsta strået, men vad gör man. Men hur går det för Astrid på förskolan nu? verkar hon "komma igen" ? M verkar börja finna sig i vardagen igen, och är mycket gladare än för ett par dagar sen.
SvaraRaderaKramar!