Någon som är sugen på köttbullar? Prinskorv? Lite julskinka kanske?

Nja, jag vet inte hur ni känner men personligen står inte köttbullar, prinskorv eller julskinka högst upp på min sugen-på-mat-lista. Typ tvärtom faktiskt. I går åt vi thaimat, för att kompensera lite :)

Julen då, förutom maten. Jo vi har haft en mysig jul, som sig bör. Inga sjukdomar tack och lov. Vi startade julaftonsmorgon hemma. Storkiddon studsade upp ur sängen och ville springa ner och kika om London Tomten hade lagt något i hans strumpa vid öppna spisen. Det är nämligen en annan tomte som gör det här hos oss. Han som åker släde upp i luften och landar på taken på natten, hoppar ner genom skorstenen och lägger klappar i strumporna - den tomten! Inte samma som kommer på kvällen. Noga det där ;) Båda barnen blev lyckliga över sina småklappar i strumporna i alla fall, och julefriden kunde fortgå. Vi åt frukost och tittade på sista avsnittet av Mysteriet på Greveholm.

Sen begav vi oss till Fornby. Pigga, glada och förväntansfulla steg vi in hos barnens farmor/farfar/faster, för första gången sen i våras! Otroligt mysigt att få göra premiär så där på julafton och allt! Barnen var supermega lyckliga och for runt som små pilar i huset. Vi åt julgröt och julskinkemackor, tittade på fåglarna som åt utanför fönstret och språkade om ditten och datten. Sen, kan ni tänka er, kom det en TOMTE! En Fornby-tomte! Tomtarna har tydligen blivit fler nu för tiden, måste bero på en ökad folkmängd. De hinner helt enkelt inte annars. Sen öppnades det paket, busades, skrattades och mystes.

Efter detta julfirande var det dags för nästa - vi styrde bilen mot Västannor. Där kom vi, nästan, lagom till Kalle Anka. Ungarna satt som klistrade, vi andra (eller ja, mest mamma, pappa och Ulla) gjorde i ordning maten. Vi bestämde att vi skulle börja äta ganska tidigt så det inte blev så sent med paketen sen.  Sen kom spänningen. Och väntan. Och kikandet ut genom fönstren. Kommer han snart? Vad var det där? Jag tyckte jag såg någon osv. Ni vet, väntan på tomten. Väntan blev tack och lov inte så lång. "TOMTETASS!" skrek Lillkiddon när hon såg Tomten. (Vi har nämligen sett en film om en hund som är tomtens hjälpreda, hunden heter Tomtetass, och på något vis så förknippar hon tomtar med det namnet). Ungarna var superglada och tog snällt emot sina paket. Lillkiddon försökte vid något tillfälle att ge tillbaka sitt paket, men fick snällt behålla det. 

På juldagen var vi alla jästa och trötta. Det är så fantastiskt skönt att gå ut och röra på sig då. Se upp i backen!! Fyra hål i nacken!! Storkiddon testade sin nya stjärtlapp, och Astrid fick åka snowracer med pappan. Hundar och ungar sprang omkring och vi vuxna fick gå upp och ner för backen och hjälpa barn som fått snö innanför jackor, och släpa upp snowracers upp för backen - lite träning för oss också med andra ord.